Nu börjar vi närma oss våren..
Tänk vi är redan i februari, tidigt sådan men sakta å säkert ifrån december;)
Idag har ja varit å tränat (mig själv) å solat - skönt att få komma iväg lite.
Sen åkte ja hem å hämtade Emilia för att dra vidare till Degerfors å hälsa på Madde med familj. Tack för mat, fika å trevligt sällskap!
Sen hemma igen på eftermiddan, vika tvätt, plocka undan å nu håller ja på & gör risgrynsgröt. *Sugen*
Enkelt å gott mellan mål till mig & Emilia;)
Lite bilder på Vexa ifrån tisdags.
Vexa funderar
Sen har vi denna bild:)
Fullt koncentrerad, örat på sne å notera hur hon håller tungan "rätt" i mun
Vet inte om de är så att den är förstor för hennes mun egentligen men den hänger ofta utanför munnen sådär på sidan *söt*
Ha en fortsatt bra söndags kväll!
Annica
2 februari 2009 21:59
on ser ut som Alvin när han ska måla fint innanför strecken... Nästa träning blir den 14 februari kl. 13.30 Sen får ni åka hem o fira alla hjärtans dag ;-)
http://www.ryegates.se
autismmamma.bloggplatsen.se
20 juli 2017 22:46
Hej!
Jag är en kvinna, mamma, fru på snart 47 år som kommer från Småland. Söker nya vänner att hitta på nått skoj med tex en fika eller gå och dansa m.m Mina intresse är att träffa nya ärliga, troga seriösa vänner, träna, hundar, djur, promenader, bio, fika, festivaler, shopa, barn m.m Ni får gärna lägga till mig som vän. Hör gärna av er!
Min hemsida: autismmamma.bloggplatsen.se
http://autismmamma.bloggplatsen.se
autismmamma.bloggplatsen.se
23 juli 2017 00:45
Jag heter Mia är född på 70 - talet så i år blir jag 47 år. Nästan så man undrar vart alla åren tagit vägen. Söker seriösa vänner att träffas och umgås och lära känna varandra.
Jag lever med min man på landet i Småland. Vi har två gemensamma barn men dom är tonåriga. Jag är hemma om dagarna med sjukersättning. Men dagarna dom går i alla fall. Jag sköter hemmet, är ute och promenerar och handarbetar. Stickar mest men händer också att jag måla m.m
Min blogg handlar mycket om min vardag, mina bekymmer, tankar, månde, psykiska besvär m.m
Välkommen till mig!
Vill du/ni mejla mig är min adress: happy0@home.se
Min hensida är: http://autismmamma.bloggplatsen.se
http://autismmamma.bloggplatsen.se
autismmamma.bloggplatsen.se
24 juli 2017 19:45
Jag är en mamma, fru som berättar om min vardag:
Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Har hel sjukersättning, gift, två tonåriga barn varav den yngsta har Autismspektrumpstörning. Liksom jag.
Har asberger, autism, autismspektrumstörning.
Gör som jag visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter.
Jag har diagnoser: Asperger, Autism, Autismsprktrumstörnig m.m
Snälla ni kom in och läs min blogg om mitt liv vetja!
Att vara annorlunda liv med diagnoser är inte så lätt som ni tror!
Dela och sprid min blogg vidare!
Det skulle betydar mycker för mig om ni gjorde detta för min skull!
Tack i för hand!
Min blogg adress är: http://autismmamma.bloggplatsen.se
Min E-mail adress är: happy0@home.se
Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på: / happy0@home.se
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m
I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv!
Ensamhet!
Att lida utav psykisk sjukdom är ofta väldigt ensamt. Man har ofta inget jobb att gå till, ens tidigare vänner slutar höra av sig, själv kanske man inte orkar vara den drivande kraften i relationen och vara den som hör av sig, så många relationer rinner så småningom ut i sanden. Ens familj börjar höra av sig allt mer sällan då det är obekväma och vet inte vad de ska säga och då låter de bli att ringa i huvud taget. För mig är detta något som blir mer tydligt då jag har mina bra perioder, för då sörjer jag det att jag inte har någon att ringa och hör om de vill komma förbi eller hitta på något. Alla försvann för flera år sedan och det blir jobbigt att ringa någon jag inte haft kontakt med på länge.
Att inte heller höra till någon social grupp som ett arbetsteam eller ha några klasskamrater om man studerar gör också att ensamheten känns större. Man känner sig utanför, eller jag gör det.
Men så fort jag mår sämre igen eller de får veta mina diagnoser så förvinner de illa kvickt och kvar står man ensam igen och åter sårad och ledsen för att man känner att det är omöjligt att hitta någon som kan tycka om mig för den jag är och inte bara se sjukdomarna som ett hinder för en fortsatt vänskap.
Läkarna brukar ofta fråga om jag bor ensam, nej jag bor med katter brukar jag svara. Men det räknas som att bo ensam enligt läkarna. Men om katter är det enda sociala jag kan ha som inte kräver nåt utav mig och tycker om mig för den jag är, varför kan inte de få räknas då?
När jag mår lite bättre så blir dagarna otrolig långa och ensamma. Mår jag dåligt vill jag ändå inte träffa någon och trivs ganska bra i mitt eget ensamma sällskap.
Men mina bra perioder är ofta så korta så att börja jobba eller gå en kurs eller göra något annat socialt brukar inte gå bra. Nu har jag iof för första gången på flera år börjat med en social träning ett par timmar i veckan. Men än så länge så går jag mest bara dit och gör det jag ska, de som jobbar där är inte så intresserad av att prata med mig, jag är ju bara en långtidssjukriven person som är där ibland och ingen ny arbetskamrat som de behöver lära känna.
Så att ta sig ur en flerårig ensamhet är inte lätt. Just nu vet jag inte alls hur jag ska gå till väga för att komma ett steg närmnare.
http://autismmamma.bloggplatsen.se
http://autismmamma.bloggplatsen.se
